Min senaste krönika i Folkbladet

https://folkbladet.se/sok/artikel/ett-fore-och-ett-efter-corona/9ly0e8vr?fbclid=IwAR3-oA-r8Ckrug2Z_O7F5iAYaoCr7cRZpZHrBsAmiuVGk4o2H-qEAAvz2rs

För er som inte prenumererar på Folkbladet men som följer min hemsida:

Krönika

Ytterligare tankar i coronatid

För väldigt många år sedan var jag en rebellisk tonåring on the roads som höll min älskade pappa sömnlös om nätterna. Åren går och mina egna ungar har för länge sedan passerat tonåren och mina barnbarn har ännu inte hunnit dit. Jag skulle kunna leva i ro om det inte var för min 77-åriga pappa (som för övrigt har ”alla åldrar i sig”) som sitter i karantän i Spanien. Jag oroar mig för att han ska låta tonåringen i sig komma fram, packa in sambo och hundar i bilen för att rymma till Sverige i påsk. För mitt inre ser jag honom med gasen i botten när de jagas genom landet av Guardia civil för att de sitter för många i ett fordon, hur de släcker bilens lyktor och försöker krypköra där tullpersonalen tittar bort, hur de sover i skogen eftersom inga hotell i Europa är öppna och hur de hushållar med sin matsäck bestående av sju hårdkokta ägg ...

Det kommer alltid att finnas ett före Corona och ett efter Corona. Precis före Corona gav jag mina elever i avgångsklassen en läxa. Läxan var att de skulle ”bli sitt bästa jag”. När de nästa gång ställdes inför en utmaning (som livet ju ständigt överraskar oss med) skulle de tänka ut en möjlighet och göra situationen så positiv som möjligt. Först tyckte eleverna att det var en flummig läxa men de tog den ändå på allvar och löste utmaningar på kreativa och glädjesmittande sätt. Skriftlig och muntlig redovisning, som sig bör. Strålande. Jag har så otroligt fina och godhjärtade elever.

När jag utformade den där läxan hade jag ingen aning om att den samtidigt skulle bli hela Sveriges läxa, hela Europas och hela världens läxa. Med ALL respekt för alla dem som drabbas katastrofalt, och som vanligt är det fattiga och redan utsatta som drabbas dubbelt hårt, leder coronaepidemien till eftertanke där vi visar solidaritet mot våra medmänniskor. Världen stannar upp lite grann och Moder Jord klappar i händerna. Pandemin kommer att gå över. En ny tid kommer. En tid då många har blivit lite klokare, lite mer solidariska och ser de många möjligheterna att skapa en bättre och mer jämnlik värld - för oss alla.

Under tiden fortsätter mina elever att ge varandra och mig läxor under resten av terminen. Vi har bara ett krav, att läxorna ska handla om att se möjligheter och göra medmänskliga uppdrag för sig själva och andra.

Kanske blir individualismen en parentes i historien. Ingen kan överleva genom att köra sitt eget race men jag tror att det finns en plats i ett sammanhang för alla. Förr var byn ens grupptillhörighet. I framtiden blir världen vår by.

Så ... jag tror och hoppas på en friskare och mer solidarisk värld ... och på att pappa tar fram sitt 50-årsförnuft ... åtminstone tills covid19-faran är förbi.

Anna Hellerstedt

P S Bilden på mig på mc:n togs i Portugal 1984.